Mannen På Taket

Jag tycker att det klart är en femma för denna film = filmer som jag kan se om och om igen och som är perfekta i sitt utförande. Bo Widerbergs Mannen På Taket har varit en favorit sedan jag såg den för första gången och jag har kanske sett den ett tiotal gånger sedan dess. Den är både väldigt svensk som väldigt osvensk och det senare visar Widerberg genom att ge oss en av de mest brutala öppningscenerna i svensk filmhistoria, där mördaren helt enkelt hugger sitt offer till döds med en bajonett. Det är en scen som ekar skräckfilm, realism och orginalitet. Utförandet där offret märker hur skuggorna faller annorlunda i taket är genial.

Detta är en klassiker.
Den bästa Film som någon svensk gjort hittills.